Vad finns det för regler när det gäller ljudmiljön i våra offentliga lokaler? Är det skillnad på vad som gäller för yrkesanpassade lokaler och vad som gäller i lokaler för fritidsverksamhet? Om ljudmiljön kan vara skadlig för mig, vem är då skyldig att förbättra den? Måste man riskera sin hörsel bara för att man ägnar sig åt musik?

Har du någon gång funderat kring någon av dessa frågor? Då är du knappast ensam! Till exempel visar undersökningar att hela 79 procent av lärarna störs av röster och andra aktivitetsljud. Gymnastik-, slöjd- och musiklärare är särskilt utsatta och 57 procent av lärarna /förskollärarna har svårt att höra vad deras elever säger. Och en undersökning bland 250 orkestermusiker visade att 40% hade hörselproblem.

Här följer fakta och tips som kan hjälpa musiker och musiklärare i arbetet för en sundare ljudmiljö:

Ljud eller buller?

Fysiskt sett är det ingen skillnad mellan ljud och buller. Ur psykologisk synvinkel är ljud en sinnesupplevelse. Buller är enkelt uttryckt oönskat ljud, det vill säga ljud som människor känner sig störda av och helst vill slippa. Men även önskade ljud, som musik, kan bli oönskade om ljudnivån är för hög. Ljud och buller påverkar människor på olika sätt beroende på typen av buller, vilken styrka och vilka frekvenser det innehåller. Det spelar även roll i vilken situation vi utsätts för det. Buller påverkar människors hälsa och utveckling samt möjligheten till en god livskvalitet eftersom det kan ge högre blodtryck och ökad stress. Dessutom kan buller ha en negativ inverkan på prestation, inlärning och sömn. Mycket höga ljudnivåer kan orsaka hörselnedsättning, tinnitus, ökad ljudkänslighet och förvrängningar av hur ljud upplevs. Det är särskilt oroande att fler barn och ungdomar utsätts för hörselskadande buller än tidigare. Flera undersökningar har påvisat höga bullernivåer i svenska skolor och förskolor, och flera studier har visat att buller har negativa effekter på barns förmåga att läsa och lära sig saker. Skadeeffekten verkar bli större ju mer långvarig och kraftigare exponeringen är. En hög bakgrundsnivå leder ofta till förhöjda ljudnivåer totalt genom att de människor som vistas i lokalen höjer sina röster. Buller kan ha både tillfällig och permanent påverkan på människans fysiologiska funktioner.

Det finns regler när det gäller buller på arbetsplatser. Arbetsmiljöverket har tagit fram föreskrifter om buller samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna (AFS 2005:16). Socialstyrelsen har också allmänna råd om höga ljudnivåer (SOSFS 2005:7). Dessa allmänna råd gäller för sådana lokaler och platser, såväl inomhus som utomhus, där hög musik spelas, t.ex. diskotek, konsert- och träningslokaler.

Arbeten skall planeras, bedrivas och följas upp så att bullerexponeringen minskas genom att bullret elimineras vid källan eller sänks till lägsta möjliga nivå. Hänsyn skall då tas till den tekniska utvecklingen och möjligheterna att begränsa bullret.

…tekniska åtgärder för att minska bullret, genom att minska luftburet buller, t.ex. med hjälp av skärmar, inbyggnader eller ljudabsorbenter i tak och på väggar,..

Om bullerexponeringen är lika med eller överstiger något av de övre insatsvärdena i 3 § skall orsaken utredas och åtgärder vidtas för att minska exponeringen.

Citat hämtade från Arbetsmiljöverkets föreskrifter om buller 4§

Enligt bullerföreskrifterna gäller gränsvärdet 85 dB(A) (decibel mätt utifrån den mänskliga hörkurvan) som genomsnitt för en 8 timmars arbetsdag. Om nivån höjs med 3 dB(A) halveras exponeringstiden för bibehållen risknivå till 4 timmar. Varje ökning med 3 dB(A) innebär alltså en halvering av tillåten exponeringstid. Men det betyder å andra sidan att en sänkning med 3 dB(A) dubblerar den tillåtna exponeringstiden. Genom en sänkning av musiknivån från exempelvis 91 till 88 dB(A) kan alltså speltiden med samma risknivå ökas från två till fyra timmar. Men vår hörsel är begränsad och en förändring på 3 dB upplevs som liten och ofta uppfattas den knappt av lyssnaren. Det krävs en sänkning på cirka 10 dB för att den upplevda styrkan ska halveras.

Om den genomsnittliga exponeringen under en arbetsdag är 80 dB eller mer eller om det starkaste ljudet når 135 dB eller högre, är arbetsgivaren skyldig att informera och utbilda arbetstagarna samt erbjuda tillgång till hörselskydd. Om den genomsnittliga exponeringen under en arbetsdag istället är 85 dB eller mer är arbetsgivaren skyldig att genomföra fler åtgärder; Skylta, avgränsa och begränsa tillträde. se till att hörselskydd används samt erbjuda hörselundersökning. Oavsett typen av arbetsplats är det viktigt att arbetet med ljudfrågorna utgör en naturlig del av verksamheten det vill säga att man planerar, bedriver och följer upp arbetet regelbundet så att riskerna med höga ljudnivåer elimineras eller minskas så långt det är möjligt. Det görs i fyra steg: undersökning, riskbedömning, åtgärder och kontroll. Stegen grundar sig på Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.

Efterklangstid brukar definieras som den tid det tar för ljudnivån att minska 60 dB efter det att ljudkällan har stängts av. För en konsertlokal brukar den optimala efterklangstiden ligga på 0,7–2,0 sekunder beroende på typ av musik och orkester samt rummets utformning i övrigt. Däremot rekommenderas en efterklangstid under 0,5–0,6 sekunder i lokaler där barn, äldre och hörselskadade ska vistas, eftersom dessa grupper behöver en extra god taluppfattbarhet.

Vad gäller för orkestrar och orkestermusiker?

Orkestermusiker utsätts för ljud i samband med konserter, repetitioner och enskild övning och de flesta musikinstrument kan åstadkomma hörselskadliga ljudnivåer. Beroende på instrument, placering i orkestern, repertoar, spelstil, m.m. kan den dagliga ljudexponeringen vara sådan att den innebär risk för hörselskada. Bullerexponeringsnivån kan typiskt ligga mellan 80 och 95 dB(A). I en svensk undersökning från 2009 uppgav 40% av 250 tillfrågade musiker, från 12 av landets symfoniorkestrar, att de hade någon form av hörselproblem. Tinnitus var den vanligaste formen, angivet av hela 19% av de tillfrågade.

Man bör också vara medveten om att exponering för höga ljudnivåer under fritiden bidrar till att öka risken för hörselskada. Ideell verksamhet som är av ekonomisk art och drivs med regelbundenhet och varaktighet är att anse som yrkesmässig och omfattas då av arbetsmiljölagen även om den drivs utan vinst och är avsedd att främja ett ideellt intresse. Gränsen mellan arbete i arbetsmiljölagens mening och ideellt arbete kan dock många gånger vara svår att dra. Om ideella föreningar har anställd eller inhyrd personal gäller dock arbetsmiljölagen. Ideellt deltagande som musiker i konserter med icke-kommersiellt ändamål och musikfestivaler är också att anse som yrkesmässig verksamhet om de har någorlunda omfattning och drivs ekonomiskt med avgifter från allmänheten. Den som hyr in exempelvis en musikgrupp eller en ensam musiker har ett ansvar enligt arbetsmiljölagen och bland annat föreskrifterna om buller och ska vidta de skyddsåtgärder som behövs i arbetet.

Enligt miljöbalken kan verksamhetsutövare vara både juridiska personer (bolag, föreningar etc.) och fysiska personer (människor) som ansvarar för en verksamhet eller en del av den. Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd räknas som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. Nyttjanderättsinnehavare är alltså verksamhetsutövare och ska därmed göra det som är rimligt för att undanröja olägenheter för människors hälsa eller förhindra att de uppkommer. Exempel på åtgärder för att efterleva riktvärdena för buller inomhus kan vara att tilläggsisolera väggar, tak eller golv, byta fönster eller friskluftsventiler och placera fasta installationer på ett sådant sätt att man förhindrar att buller uppstår. För problem med musikbuller är en första åtgärd att se till att ljudnivån på musiken sänks. Andra exempel på åtgärder är att se över placeringen av eventuella högtalare alternativt byta högtalare, installera ett instrument som begränsar ljudnivån eller installera andra mätinstrument som visar när ljudnivån är för hög.

Åtgärder

För att hitta lösningar för orkestern som både förebygger hörselskador och fungerar musikaliskt kan olika typer av åtgärder vara aktuella. I de flesta fall behövs också en kombination av flera åtgärder.

Några exempel på åtgärder:

Att välja tystare instrument eller att välja att spela svagare.

Att öka avståndet mellan musiker, placera ljudstarka instrument så att de inte spelar direkt mot andra musiker i orkestern, använda gradänger för nivåskillnad mellan musiker.

Variera orkesteruppställningen och att anpassa musikernas arbetsschema. Pauser med ljudvila är en utmärkt åtgärd.

Att utnyttja lämpligt placerade och utformade reflekterande ytor för att underlätta kommunikation mellan musikerna vilket bidrar till att man spelare svagare.

Att anpassa efterklangstiden i repetitionssalar och övningsrum.

Skärmar kan användas för att påverka ljudutbredningen och till exempel skydda musiker som är placerade framför ljudstarka instrument.

Hörselskydd är den sista utvägen när inte andra åtgärder gett tillräckligt resultat eller varit möjliga att genomföra. För musiker finns hörselgångsproppar som inte färgar ljudbilden i någon nämnvärd grad. Man kan använda aktiva proppar som inte aktiverar dämpning förrän ljudet uppnår 70 dB.

Risken för hörselskador avgörs inte bara av musikens ljudnivå, utan också av hur länge och hur ofta man exponeras vilket främst påverkas av arbetsschema och spelprogram. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till hörselskaderisken vid utformningen av dem. Risken för att musiken ska ge hörselskador beror sällan på hur länge ett enskilt stycke varar eller på vilken nivå det spelas. Det kritiska är snarare den sammantagna exponeringen under en längre tidsperiod och hur den fördelas över den tiden. Utnyttjandet av pauser i tyst miljö då hörseln får möjlighet att återhämta sig minskar risken för både tillfälliga och bestående hörselskador. Att undvika komprimerade föreställningar och ge möjlighet till kortare eller längre pauser är därför en viktig organisatorisk åtgärd för att minska hörselskaderisken. Vid exponering för musik vid höga nivåer sker en uttröttning av örats hårceller. Genom att införa en paus utan musik inträffar en förhållandevis snabb återhämtning av hårcellerna. Utnyttjandet av pauser i tyst miljö minskar risken för både temporära och bestående hörselskador.

Vad gäller för skolan?

Studier visar att buller kan ha effekter på minne och inlärning och då speciellt på språkbaserade färdigheter. Desto svårare arbetsuppgiften är, desto större negativ inverkan har bullret på möjligheten att lösa den. Elever med hörselskador och som är integrerade i skolmiljön har i genomsnitt klart sämre skolresultat än sina jämnåriga. Bland grundskolans normalhörande avgångselever år 2004 och 2005 var andelen obehöriga bara en av tio. Men bland elever med hörselskador, elever som sökte till vanligt gymnasium, hade så många som en av fem icke godkänt i kärnämnena. En god ljudmiljö är inte bara något som är viktigt för elever med hörselnedsättning. Det är generellt viktigt för all undervisning och det finns många grupper som exempelvis barn med koncentrationssvårigheter eller med annat modersmål än svenska, som har behov av rätt akustiska förhållanden i skolan. Det gäller emellertid också lärarna. Dessvärre är hörselskador mycket vanliga i denna yrkesgrupp. Var fjärde patient med svår tinnitus är lärare enligt en undersökning vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg (1999). Det är en kraftig överrepresentation, eftersom lärare utgör endast fyra procent av Sveriges arbetande befolkning. Bullerskador drabbar främst lärare i ämnena slöjd, musik och idrott. Även förskollärare, fritidspedagoger och gymnasielärare är välrepresenterade i statistiken (Arbetsmiljöverkets rapport ”Arbetsskador 2003”).

Ljudmätningar i skolor har visat att normalt sorl och stegljud i en korridor ofta når över 85 decibel, att volleybollträning till musik kan ge långt över 100 decibel i gymnastiksalen, att en fullsatt matsal sällan ligger under 80 decibel och att en klass som ägnar sig åt självständigt arbete i lugn och ro åstadkommer en ljudnivå på 60–65 decibel.

Skolans verksamhet styrs av skollagsstiftningen men också av reglerna för arbetsmiljön. Alla anställda och elever omfattas av arbetsmiljölagstiftningen. Skollagsstiftningen gäller för alla kommunala skolor och de fristående skolorna som i princip ska ha en motsvarande verksamhet. I lagsstiftningen ställs krav på att de lokaler som utbildningen bedrivs i ska vara ändamålsenliga. Enligt Arbetsmiljölagen ska arbetsmiljön vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Kommunerna har ansvar för skolornas lokaler och handikappanpassning. De ansvarar för att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att den är tillgänglig och att barn och elever med funktionshinder blir väl bemötta. Ytterst ansvariga för arbetsmiljön i de kommunala skolorna är de lokala politikerna. I regel delegerar politikerna det dagliga arbetet med skolans arbetsmiljö till rektor.

Skolledningarna har ett stort ansvar för att det blir en god ljudmiljö i skolan för elever i allmänhet och för elever med hörselnedsättningar i synnerhet. Tyvärr blir frågor som rör skolans ljudmiljö ibland bortprioriterade av tids- och ekonomiska skäl. En diskussion om vad uteblivna åtgärder kan kosta samhället i form av senare åtgärder för att kompensera eventuella brister under grundskoletiden blir då mycket intressant. Ljudmiljöåtgärder är en investering som lönar sig. Det skapar bättre förutsättningar för goda skolresultat och ger både lärare och elever en arbetsmiljö som de mår bättre av. Om det saknas kompetens inom den egna verksamheten, till exempel för att göra mätningar, åtgärdsförslag och arbetsanpassningar ska arbetsgivaren enligt föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån. Inte bara själva ljudnivån behöver uppmärksammas. Det finns normer och rekommendationer för hur lång efterklangstiden bör vara i klassrum som ska användas av elever med hörselnedsättningar. Med en undervisningskaraktär där grupparbeten är vanligt förekommande är en efter­klangstid på ca 0,4 sek rimlig.

Under en vecka år 2006 inspekterade Arbetsmiljöverket ca 300 skolor i landet vad gäller störande buller. Hos 87 procent av dessa fanns det brister bl.a. i hur man undersökte ljudmiljön i skolan, bedömde riskerna med bullret och sedan åtgärdade bristerna. Regler om buller finns i föreskrifterna om buller. Dessa omfattar både hörselskadligt och störande buller.

Som anställd kan du begära mätning av bullernivån och efterklangtiden i lokalerna. Arbetsgivaren kan, i samråd med skyddsombudet, be företagshälsovården hjälpa till att ordna sådana mätningar. Om ljudmiljön på arbetsplatsen enligt mätningar är dålig bör lokalerna bullersaneras, till exempel genom att de förses med akustikplattor (helst på väggarna), sänkt tak och golv av ljuddämpande material.

Andra åtgärder som inte behöver vara så kostsamma och som skolans personal kan utföra själva är:

Ordna bra allmänbelysning. Vi hör bättre när vi tydligt ser den som talar.

Sätt tennisbollar eller doppskor av gummi på stolsben för att dämpa bullrande skrapljud.

Förse bänkar och bord med skrivbordsunderlägg eller vaxduk. Då dämpas hårda ljud.

Textilier fungerar ljuddämpande.

Montera ett tekniskt ”öra” som synligt mätinstrument i rummet. Fördelen är att även eleverna blir medvetna om hur de själva påverkar ljudnivån.

Ifrågasätt också ventilationsbuller. Besvärande högt fläktljud bör åtgärdas: bra luft ska inte medföra dålig ljudmiljö.

Vad gäller för lärare?

Arbetstagare, alltså lärare, som utsätts för hörselskadliga ljudnivåer ska erbjudas hörselundersökningar med lämpliga intervall. Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om buller (AFS 2005:16) gäller arbete där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Reglerna omfattar också elever och praktikanter som i sin utbildning deltar i schemalagt arbete med musik. Bullerföreskrifterna gäller för verksamheter där någon kan utsättas för buller i arbetet. I begreppet buller ingår både hörselskadliga och störande ljud. Det innebär att föreskrifterna även gäller för verksamheter med arbetstagare där levande eller inspelad musik spelas även om musiken inte uppfattas som buller.

Enligt Arbetsmiljölagen (AML) har arbetsgivaren ansvaret för att förebygga att anställda inte utsätts för risker som kan leda till ohälsa. Enligt Arbetsmiljölagen ska ”arbetsgivare och arbetstagare samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö”. Arbetsgivaren har ett formellt ansvar för att vidta ”alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall”. När du som anställd upplever problem ska du vända dig till din närmaste arbetsledare. Dessutom ska det finnas tillgång till experter/ företagshälsovård att rådfråga. Vad som behöver göras ska beslutas i samförstånd mellan den anställde och arbetsgivaren och åtgärder ska anpassas till arbetstagare som kan vara särskilt känsliga för buller.

Musiklärare exponeras ofta för så höga ljudnivåer i samband med musiklektioner att det finns risk för hörselskada. Om man exempelvis som lärare dirigerar en skolorkester och utsätts för en ekvivalent ljudnivå på 94 dB(A) så uppnås en daglig bullerexponeringsnivå på 85 dB redan efter en timme. Musiklärare spelar också ofta i andra sammanhang och det är därför viktigt att ta hänsyn till den totala ljudexponeringen när man bedömer hörselskaderiskerna.

Några råd avseende organisatoriska åtgärder:

Ta regelbundna, väl tilltagna raster eller uppehåll för att ge hörseln vila.

Spela inte med många klasser i rad under samma dag, försök anpassa schemat.

Dela på klasserna. Undvik att ha fler än 15 elever vid ett och samma tillfälle och i samma lokal. Krävs ett rektorsbeslut så ta stöd i Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

Växla mellan inslag som ger högre och lägre ljudnivåer.

Undervisa om möjligt även i annat ämne där man inte utsätts för höga ljudnivåer.

Använd eventuellt ljudnivåmätare eller nivåindikator i spellokalen. Uppmärksamma elever på denna och lär ut riskerna, det gäller även dom!

Samarbeta med andra lärare, till exempel slöjd- och idrottslärare som också har intresse av att skapa en bättre ljudmiljö.

Lär eleverna varför det är viktigt att vara försiktig med sin hörsel och hur man kan jobba på ett ur hörselsynpunkt varsamt sätt. Se också till att eleverna vid behov använder hörselskydd.

Se till att lektionssalarna har en väl avvägd ljudabsorption för att begränsa den efterklang som skapar en otydlig ljudbild. Det kan göras genom att förse taket i lokalen med ljudabsorbenter eventuellt kombinerat med tåliga väggabsorbenter eller tätt vävda textilier som hängs med luftspalt till väggen bakom.

Lägg mattor på golv, särskilt under trummor och andra instrument.

I ett musikklassrum resulterar spel på ett akustiskt trumset i mycket höga ljudnivåer och i detta fall är digitala trummor att föredra.

Om akustiska trummor används – fyll bastrumman med textilier, till exempel filt. Använd mjuka poddar på trumstockarna då det är musikaliskt möjligt. Gaffatejpa cymbaler och high hat från mitten och utåt. Använd mindre och lättare cymbaler.

För att få kontroll över pianots ljudnivå kan det akustiska pianot bytas ut mot ett digitalpiano.

Tänk också på brandrisken och på att textilier måste skötas så att de inte samlar damm och orsakar problem ur allergisynpunkt.

Vänd dig till ditt skyddsombud om du upplever ljudmiljön som oacceptabel.

Som lärare i en ljudstark arbetsmiljö bör du be din chef om regelbundna hörseltester. Helst vartannat år för att kunna upptäcka försämringar i tid, det är inte alltid lätt inse problem själv eftersom man gradvis vänjer sig vid sin aktuella hörsel. Både i förebyggande syfte och om du misstänker att din hörsel har försämrats, vänd dig till företagshälsovården eller annan läkare och begär remiss till landstingets hörselvård. Här testas din hörsel och en diagnos ställs av läkare med specialkompetens. Efter utredning får du, vid behov, möjlighet att prova ut lämpliga hjälpmedel. Du kan dessutom få råd om hur din arbetssituation bör anpassas och du kan ha rätt till anpassning av din arbetsplats. Hörselvårdens kurator kan ge personligt stöd och hjälpa till vid kontakter med försäkringskassan och arbetsgivaren. Om du misstänker att din hörselnedsättning beror på ditt arbete – informera din arbetsgivare och se till att en arbetsskadeanmälan görs. Denna har flera syften, bland annat för det förebyggande arbetet, men också genom att en kopia alltid skickas till försäkringskassan för att du eventuellt ska få del av den lagstadgade arbetsskadeförsäkringen (LAF).

Vad kan jag göra?

Var medveten om ljudmiljön runt omkring dig. Oavsett om det är din yrkesmiljö eller en miljö du ofta vistas i på din fritid så kan den påverka din hörsel. Ta upp eventuella ljudproblem med andra i din omgivning, ofta blir man hemmablind och märker inte när det blir för starkt eller när akustiken inte är rätt anpassad. Många åtgärder är faktiskt både enkla och billiga, bara man gör dom. Räcker inte det så ta hjälp av lagar och föreskrifter, ofta är det arbetsgivarens eller ägarens ansvar att anpassa lokalerna. Att ta in utomstående expertis behöver inte var så dyrt som man tror och att inte åtgärda farliga ljudmiljöer alls blir ofta ännu dyrare på sikt. Det går inte att köpa nya öron tyvärr!