Olika former av hörselskador

Hörselskador kan yttra sig på olika sätt. Här följer en förklaring av några av de vanligaste problemen som ofta drabbar musiker och musiklärare.

Tinnitus är en upplevelse av ljud i någon form men utan att ljudet kan härledas till en extern ljudkälla. Det kan upplevas i ett eller båda öronen alternativt i huvudet. Tinnitus kommer från det latinska ordet “tinnire” och betyder ringande eller klingande. Tinnitus kan indelas i två former; en subjektiv och en mer ovanlig objektiv form. Subjektiv tinnitus innebär att endast den drabbade personen själv kan uppfatta och uppleva sin tinnitus. Tinnitus kan upplevas olika av olika människor och även låta på många olika sätt, till exempel som sus, pip, vattenfall eller som ett maskinljud. Det kan upplevas som ett ensamt ljud eller som kombinationer av flera ljud. Förutom att tinnitus kan variera i karaktär kan det också variera i styrka vilket naturligtvis påverkar graden av besvär. I den lindrigaste graden hör man tinnitus endast i tysta miljöer och påverkas inte nämnvärt negativt. Är man drabbad av allvarligare tinnitus så påverkas man istället tydligt negativt. Ständigt närvarande tinnitus försämrar livskvaliteten till exempel genom att försämra taluppfattbarheten, bidra till nedstämdhet och social begränsning och det kan också försvåra insomning och sömn.

Enligt undersökningar har cirka 15 procent av den svenska befolkningen någon grad av tinnitus. Cirka 1–3 procent har stora besvär. Alla människor kan då och då uppleva kortare perioder med tinnitus, även om det inte föreligger någon hörselnedsättning. Många upplever tinnitus efter exponering för starka ljud och dagen efter är tinnitus borta. Detta är en temporär form av tinnitus som ett tecken på att hörselsystemet varit överexponerat. Här rekommenderas ljudvila. Det är först när tinnitus blir permanent som den kan upplevas besvärande och begränsande. Många gånger börjar tinnitus smygande på samma sätt som en hörselnedsättning.

Hyperakusis, som kan översättas med överkänslig hörsel, innebär att ett ljuds styrka upplevs starkare än normalt och skapar en känsla av obehag. Det kan handla om specifika ljud som i normala fall inte upplevs som störande eller obehagliga till och med kan upplevas smärtsamma. Vid hyperakusis behöver inte en hörselnedsättning förekomma, men många av de personer som har tinnitus har också hyperakusis.

Diplakusis, dubbelhörande, är ett fenomen som innebär att en ton av viss frekvens upplevs med olika tonhöjd när den presenteras till vänster respektive höger öra. Ljudet upplevs alltså förvrängt. För musiker kan detta vara en mycket besvärande yttring av en hörselskada.

Distorsion innebär att frekvenser, övertoner och/eller harmonier inte uppfattas korrekt utan ljudet upplevs t ex vara orent, förvrängt, suddigt eller oklart. Även detta kan för en musiker vara en mycket besvärande yttring av en hörselskada.

Hörselnedsättning innebär försämrad känslighet i hörselorganet. Detta beskrivs i form av försämrade hörtrösklar, dvs. styrkan hos nätt och jämt hörbara toner från bas till diskant. Vanligaste orsaken är den åldersbetingade nedsättningen. Detta är en biologisk process som börjar redan i barnaåren och långsamt fortskrider. Den orsakas bland annat av att hårceller i innerörat dör. Olika sjukdomar kan också drabba hörselorganet och orsaka hörselnedsättning. Ärftliga hörselnedsättningar finns också, dels som medfödda, dels i former som debuterar i senare ålder. Vid så kallas bullerskada märks hörselnedsättningen ofta i mellanregistret, runt 4–6 kHz. Temporär hörselnedsättning med eller utan tinnitus, som försvinner inom 1–2 dygn efter en exponering, är en riskindikator för permanent nedsättning om exponeringen fortsätter.